Möte med konsten och Claes Hake

Eller bara frimärke och förfrågan. Så är det dags för ett museibesök. Jag följer plattgången mot huvudentrén, luften är kvav synd att inte de gamla kastanjeträden finns kvar men i gengäld är skulpturerna Sinfonia och Pomona fräscha.

De slipper smuts och fågelträck. Exakt elva öppnar porten, vestibulen känns sval och skön, trevlig personal hälsar vid receptionen. Jag går till vänster upp i konsthallen Här finns en utställning av Claes Hake. En utställning av Claes Hake blir för mig ett bohemiskt postulat, konstnären har lämnat rummet som en dukad ateljé.

Bord väggar och golv är fyllda av verk Han är känd nationellt och globalt. Det finns en biografi med socialliberalt eko. Ett alter ego där frihet nästan blir som en tvagning. Gips- skulpturer med Hagaprofiler, han som väntade förgäves, Tjock Owe och en man Blå Feffe heter en skulptur i brons. En annan frukost i det gröna. En färgfrukost i svart, grått gult och orange. Som en lava flora av skärgård. Det offentliga rummet får en dignitet av skapelse. Albert och Herbert politik med närhet och distans. Hake är både autodidakt och utbildad på konstskola. Han har målat på handgjort papper från Nepal. Skisser och fotografier, bokverk med teckningar med kol, rödkrita och glitter.

En process av från lärling till mästare. Experimentell konst under olika årtionden från 60-talet. Mästerverken är de monumentala stenblocken, sålda eller köpta av donationer. Jag kan inte undgå ett besök i museets atriumgård. Blixt och Dunder finns här. Konsten fanns tidigare vid Söderportskolan. Men någon stråtrövare kunde inte hålla känslorna i styr. Nu står den på trygg plats både för allmänheten och för Claes Hake.

Bengt Svensson