Oanad besparingspotential för Osby
Osby kommun tillhör en av våra mindre kommuner med sina cirka 13 000 invånare. Det är då naturligt att cheferna söker sig till större kommuner och motsvarande befattningar med såväl högre status som lön. Denna frekventa personalflykt förorsakas också av svårigheterna att hitta kompetent personal inom kommunens gränser. Detta medför att man oftast måste gå över kommunens röda linje vid rekryteringar och personaltillsättningar, vilket i sin tur inte sällan resulterar i flyttfåglar, det vill säga pendlande tjänstemän. Dessa ser ofta jobbet i Osby kommun som en nödvändig födkrok, i avvaktan på att något annat och ”bättre” dyker upp. För kommunen naturligtvis en oönskad och dyr situation med ständiga rekryteringar och ibland också generösa utköp, allt finansierat av ett antal allt mindre skattebetalare.
Att nu kanske fem chefer lämnar kommunen, innebär, utöver avbräck i den löpande verksamheten, också att dyrköpta konsulter anlitas i rekryteringen. Att dessa inte alltid åstadkommer för kommunen positiva rekryteringar, bör vara välkänt för Osby kommun. Och att denna samtida omfattande chefsavgång är olycklig, är ju så enkelt att förstå, att det är helt onödigt, att som härvarande tidning, ställa frågan till en docent vid Lunds universitet.
”En ny kommunreform, där småkommunerna går samman, skulle innebära att behovet av antalet politiker, tjänstemän med flera kraftigt reduceras, samtidigt som sårbarheten minskar, och förmågan att leverera bra och tillförlitliga tjänster till kommuninvånarna ökar.”
De totalt fem avgående cheferna, med kommundirektören i spetsen, torde grovt räknat kosta kommunen åtminstone fem miljoner kronor per år i lönekostnader med mera. Och tidigare har ju också det ledande kommunalrådet lämnat sin befattning, medförande en generös penningpung, enligt gängse regelsystem.
Så kan det naturligtvis inte fortgå för all framtid, med en samtida dålig utveckling, vad gäller såväl befolkning som skatteintäkter. Man ligger ju redan i topp vad gäller kommunalskatten, så här finns inga nya rekord att slå. Något drastiskt måste på sikt göras, så drastiskt att det inte lär komma från vare sig berörda politiker eller välbetalda chefstjänstemän.
Kommunreformen 1971 innebar att antalet kommuner minskade kraftigt, från cirka 1 000 stycken till 278, mellan åren 1962 och 1974. Idag finns 290 kommuner. I nordöstra delen av Skåne och angränsande län finns ett antal mindre kommuner med cirka 12 000 till 18 000 invånare. Och alla dessa vill känna sig ”fullvuxna” med specialiteter och chefer på samtliga områden. Mycket har dock hänt de senaste 50 åren, vad gäller såväl de kommunala uppdragen som ekonomi, teknik med mera. En ny kommunreform, där småkommunerna går samman, skulle innebära att behovet av antalet politiker, tjänstemän med flera kraftigt reduceras, samtidigt som sårbarheten minskar, och förmågan att leverera bra och tillförlitliga tjänster till kommuninvånarna ökar.
En reform enligt ovan, kommer naturligtvis inte att föreslås av vare sig kommunala politiker eller dito tjänstemän, enär den gren, som för många av dessa betyder både levebröd och status, då skulle brista, dock till fromma för invånarna och kommunalskatten. Här har Osby kommun just nu ett gyllne tillfälle att väcka frågan, och visa vad det skulle innebära i besparingar och effektivitet.
Olle Nilsson, opolitisk sanningssägare
