Carl-Johan Bauler: Att tiga är guld – ogrässkämt göre sig icke besvär

Ogräs i grus-och singelgångar är något av det otacksammaste som finns att hålla på med. Ett jäkla mög, helt enkelt.

Minns vårt hus på mitt älskade Vikhög, mellan Barsebäck och Bjärred, om somrarna. När man kom ner dit efter arbetsveckan, var det aldrig frågan om man först skulle gå och bada, ta ut båten för att pilska torsk, eller slänga sig solen med en öl. Nä, det som stod högst upp på agendan var antingen att luka i singeln, klippa gräset eller skrapa färg från något gammalt fönster.

Sådana tankar snurrade i mitt huvud när jag skulle springa förbi kolonisterna på vägen hem. Tankar som i sin tur formade meningen ”jamen snälla ni, det finns prima ogräsgift att köpa i affären!”. Och det är just här och nu jag kommer fram till de inledande orden i texten, nämligen: ”Att hålla tyst är ibland en riktigt fin egenskap, att känna av omgivningen och inse när det inte är läge att göra sig lustig.”

Jag sprang alltså tigande förbi de flitiga kolonisterna medan lukjärnen fortsatte att skrapa och krafsa under den blåa junihimlen. Kanske önskade de sig, där och då under det tröstlösa arbetet, rent av att få gå och bada, pilka torsk eller slänga sig i solen med en öl.

Vidare: Fotbolls EM har härligt nog brutit ut. Mitt i all glädje har jag gjort en del språkliga spaningar som solkar upplevelsen. Inför Danmarks premiärmatch mot Slovenien hade Tv4 skickat ut folk bland de danska fansen för att känna av stämningen. Döm om min bestörtning, när reportern skötte snacket med danskarna på engelska.

Oerhört uselt. Har man som svensk journalist så dålig språkkänsla (eller tror att dina tittare har det), att du inte förstår danskar som svarar på enkla frågor om läget inför en fotbollsmatch, är man i fel bransch. Samtalen som utspelades inför tittarnas ögon handlade knappast om mikrobiologi, universums svarta hål eller EU:s migrationspakt. Det mest komplicerade som uttrycktes var att Danmark skulle vinna med fyra noll. Därutöver handlade det mest om glatt tjoande och viftande med ölmuggar.

Samma fenomen utspelades i SVT i förra veckan, när journalister avslöjade bluffen om modeföretaget Gina Tricot och deras egna skog i Danmark som kunderna påstods bidra till. Den utlovade Gina Tricotskogen visade sig bestå av 503 träd och två bikupor. Som det verkar, skickade SVT en reporter från Stockholm till Danmark för att ställa frågor (varför skickades ingen SVT-journalist från Malmö?).

Även här stod reportern och en besvärad dansk och pratade utslätad, nyanslös skolengelska i stället för sina modersmål som båda hade varit betydligt mer bekväma med, och vilket hade gett ett intressantare samtal.

I konsekvens med denna utveckling, kommer jag själv i fortsättningen att utan undantag prata engelska när jag besöker Stockholm. Har förresten mer än en gång råkat ut för, att Stockholmare svarat mig på engelska, när jag tilltalat dem på skånska.

Är möjligen stockholmare särskilt språkligt underbegåvade? Forskning, någon?

Sist: En härlig midsommar tillönskas och hoppas vi alla slipper se vuxna karlar som springer omkring med blomsterkransar på huvudet. Det ser helt enkelt glöttigt ut. Bra att tänka på för att hålla sagda huvud upprätt under firandet, är att tillämpa 2-1 metoden. Alltså inte fler än två snapsar per öl.