Carl-Johan Bauler: Endast himlen sätter gränsen för flygbolagens list
Ni vet: Söker man en flygresa via någon av webbtjänsterna, fastnar man glatt för att en resa kostar exempelvis 1 700 kronor. Fast vid närmare granskning, får du för det priset i princip endast gå ombord på planet och andas. Än så länge, faktiskt både in och ut. Ja, inte riktigt sant. Du får sitta i ett säte också, men bombarderas i samband med och efter bokningen av ständiga mejl om att uppgradera, särskilt just hur du sitter eftersom benutrymmet i en Airbus (vanlig flygplanstyp) är för snålt för flertalet skandinaviska skånkar. Självklart måste du även upp med börsen för att få ta med en väska större än en tom och tillplattad vinbox i kabinen.
Jag ser i den hårdnande konkurrensen flygbolagen emellan en rad intjäningsmöjligheter, så spänn fast säkerhetsbältena och häng med: Varför inte ha olika priser beroende på om du väljer trevlig, alternativt otrevlig besättning. Eller olika priser på syrgasmaskerna, som ska trilla ner från en panel ovanför dig om det går tosigt på färden. Man kan också tänka sig att erbjuda exklusiva flytvästar, olika priser beroende på hur erfarna piloterna är eller, vilket säkert kommer inom en snar framtid: Betala ett pris för att ha piloter och ett lägre för att flyga pilotlöst med hjälp av AI.
Endast himlen sätter gränsen för vad flygbolagen kan tänkas hitta på. På tal om flyg, så är det rätt kul att vistas på stora flygplatser som Kastrup, Barcelona eller München. Allt känns exklusivt och lyxigt inklusive, tyvärr, priserna på allt som ska ätas och drickas. Men ändå, du vandrar runt i en annan värld, bland lyxprodukter, fina sprit-och parfymsorter och väggar klädda med cigarettlimpor och butiker från flertalet av de finaste modemärkena. Folk som jobbar där är alla toppsnygga på ett smärt och lyxigt vis.
Bara att sitta och titta på folk, resenärer från jordens alla hörn är en ren fröjd. (Folk från hela världen kan man visserligen uppleva på valfri plats även i Hässleholm, men det känns inte alls lika exotiskt). Ja, såvida allt flyter vill säga, att flygen inte ställs in eller tvingas på marken på grund av drönarintrång i luftrummet, vilket vi i Sverige för övrigt har uselt skydd emot. Hur svårt kan det vara? Befinner sig en drönare över förbjudet område så skjut ner möget. Varför välja svåra vägar när det finns enkla. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Med ett bra gevär och ett rejält kikarsikte kan man slå världen med häpnad.
Nu, något oväntat: De sista tyska militärerna att kapitulera i andra världskriget, var personal på väderstationen Haudegen på Svalbard, en norsk ögrupp i Norra ishavet. De kapitulerade till norska säljägare den fjärde september 1945, alltså månader efter den tyska kapitulationen på alla fronter 7-8 maj. Och två dagar efter Japans kapitulation efter de båda förödande amerikanska atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.
Fast inga av de inblandade, allra minst säljägarna, på väderstationen hade en aning om hur kapitulationen skulle gå till. Så de fixade det hela genom att slå sig ner och dricka kaffe och sprit, varpå det tyska befälet Wilhelm Dege lämnade över sin pistol. Filmbilder visar hur soldaterna därefter sjunger, spelar dragspel och gitarr. Den fascinerande filmsnutten, en glädjescen i allt det svarta, avslutar den välgjorda och starka dokumentärserien ”Nordens okända krig” i sex delar som finns att hitta på SVT play. Missa inte.
”Så de fixade det hela genom att slå sig ner och dricka kaffe och sprit”
