Petter Birgersson: Chat Control kan bli ett kontrollmonster

Men metodens utgångspunkt är att genom att granska all kommunikation människor emellan så kan man finna misstänkt material som skickas mellan pedofiler. Det är alltså inte så att det är brottsmisstänkta som väljs ut och granskas. Det börjar med övervakning av alla för att finna brottslingarna.

Journalisten Emanuel Karlsten har följt frågan om Chat Control under en längre tid, och på hans blogg emanuelkarlsten.se, finns en bakgrund till vad Chat Control handlar om, hur förslaget har letat sig fram hit och hur politiker och partier har ändrat sig längs vägen.

I dag finns tjänster, appen Signal är en känd sådan, som krypterar meddelanden användarna skickar till varandra. Tanken är att det ska vara svårt – helst omöjligt – för utomstående att lyckas ta del av kommunikationen. Med Chat Control ska den typen av tjänster inte längre vara möjliga, myndigheterna måste ges tillgång till materialet som skickas.

Denna massövervakning har många satt sig emot. Och i valrörelsen lovade flera partier och deras företrädare att Chat Control inte ska bli av, däribland Moderaterna och Liberalerna. Frankrikes och Sveriges regering har tillhört de skeptiska.

Men från Belgien, som är ordförandeland i ministerrådet fram till halvårsskiftet, kom så ett nytt förslag. Det går ut på att användaren av kommunikationstjänster ska godkänna att bilder scannas innan de skickas. Det går i praktiken inte att säga nej, inte om man vill skicka bilderna. Det är detta förslag som justitieutskottet i Sveriges riksdag gjorde tummen upp för i tisdags, med undantag för Sverigedemokraterna och Centerpartiet som ironiskt nog bildade reservationspar.

Denna bakväg in i exempelvis mobiltelefonen måste även krypteringstjänster som Signal leverera. Signals vd, Meredith Whittaker har för övrigt meddelat att tjänsten kommer att försvinna från EU-marknaden om Chat Control införs. Det i sig ett exempel på att EU som helhet riskerar att reglera sig bort från den snabba digitala utveckling som USA är ledande i.

Det är svårt för allmänheten att helt få insikt i vilka metoder som kommer att användas för att granska den digitala kommunikationen. Det är redan i dag svårt att förstå vilken privat information företagen bakom de sociala medierna, molntjänsterna och apparna samlar på sig och hur de använder den.

Vilka rättigheter myndigheterna får och hur de kommer att utnyttja dem om denna eller någon annan form av Chat Control blir verklighet är ännu svårare att få grepp om. Riskerna med den här typen av övervakning är svåröverskådliga. Det kan handla om att den som skickar en bild på ett naket litet barn till mormor eller till barnläkaren kan misstänkliggöras för att vara pedofil. Sådana exempel finns redan med dagens mer frivilliga regelverk.

Det kan också handla om vem som kommer att utnyttja bakdörrarna in i telefonen eller datorn och i vilket syfte. Kan den som väljer att lita på myndigheternas omdöme vara säker på att inga andra tar del av den egna informationen? Och då ska allt detta ställas mot vilken uppnådd effekt det har på ursprungstanken, att stoppa sexuella övergrepp mot barn. I vilken utsträckning är det effektivt, särskilt som förövarna kommer att vara medvetna om övervakningen på de aktuella plattformarna?

Om syftet med den nya lagstiftningen är något annat än vad som nu angetts då bör det upp på bordet. Som att i förlängningen finna nya sätt att bekämpa terrorism, gängbrottslighet och annan fientlig verksamhet. Nu lämnas allmänheten till att försöka själva lista ut hur långtgående detta kommer att bli, hur det kommer att slå mot individers och företags kommunikation och om det väntar ännu hårdare tag bakom nästa hörn.

Den svenska regeringen har mycket att förklara och många med sympatier för de borgerliga partierna finner att denna lagstiftning står i skarp kontrast till de frihetliga värdena. Det kan slå tillbaka hårt.