Christer Nylander: Christer Nylander: I mitt Europa river man murar
Vid Stora torg i Kristianstad, där restaurangen Borgmästargården nu ligger, hade jag ett av mina första jobb efter studierna. Jag hade ägnat några år i Lund åt statsvetenskap och nationalekonomi med internationell inriktning och skulle utifrån det ta mig ut på arbetsmarknaden. Det var kärva tider och i nordöstra Skåne var det inte en jättestor efterfrågan på personer med fokus på internationella politiska relationer.
Jag hade dock tur och fick möjlighet att ägna ett år åt att leda arbetet för JA till Europa i Skåne. Högkvarteret var gamla borgmästargården. I samma hus fanns organisationen Nej till EG. Ja-sidan vann folkomröstningen och Sverige blev medlemmar i EU.
Några år senare, när det var val till EU-parlamentet 1999, gjorde Folkpartiet succé och Olle Schmidt från Malmö valdes till ledamot, tillsammans med Marit Paulsen och Cecilia Malmström. Under en period fick jag chans att på deltid jobba för Olle Schmidt. Det var en mycket lärorik tid.
I veckan besöker Olle Schmidt Kristianstad för att tillsammans med Heléne Fritzon, Kristianstadsbo och EU-parlamentariker, diskutera EU-samarbetets framtid i ett arrangemang av Forum Kristianstad. Jag tror att det blir ett väldigt intressant samtal.
Samtalet hålls på Europadagen torsdagen den 9 maj, en dag som firas över hela kontinenten för att uppmärksamma ett förslag som den dåvarande franske utrikesministern Robert Schuman presenterade den 9 maj 1950.
”Det är svårt att ta in vilken stor idé Europasamarbetet är.”
Schuman ville se nya former för fördjupat politiskt och ekonomiskt samarbete mellan Europas länder för att på så sätt minska riken för krig. Han menade att om man hade gemensam kontroll över kol- och stålproduktion skulle det vara svårt för ett land att rusta upp och förbereda krig mot de andra. En kol- och stålunion skapades och sex länder, som under 100 år gång på gång på gång hade krigat mot varandra, gick med.
Det är svårt att ta in vilken stor idé Europasamarbetet är. Men som alla stora innovationer vänjer man sig snabbt och tar den för given. Det är ju sällan man går runt och funderar på vilken innovation tvättmaskinen är – eller förbränningsmotorn och mobiltelefonen.
Med tiden är det därför inte så konstigt att samtalet om EU mer och mer kommer att handla om praktiska frågor. Det är i grunden bra att EU-frågan normaliseras och att nyanserna blir fler än ja och nej.
Under flera år var Europaforum i Hässleholm en viktig plats för ett sådant fördjupande samtal kring Europa. Arrangemanget lockade stora talare, ledande politiker och mycket folk. I Hässleholm finns nu Europa Direkt som är en del av ett europeiskt nätverk som skapar samtal och sprider information kring EU-frågor.
Men till skillnad från många andra innovationer finns det faktiskt anledning att ha en särskild dag varje år då vi minns varför EU en gång skapades. Det är snart val till EU-parlamentet igen och just i år är det kanske åter dags att gå till de stora frågorna. Vi har ett krig nära oss. Vi har nya länder som vill in i samarbetet för att långsiktigt bygga fred, frihet och välstånd.
Jag var dock i Berlin i samband med att muren mellan öst och väst föll. Jag har behållit några av de stenbitar som jag och min kompis Neven lyckades slå ner med en hammare, som vi fick låna. Ägaren hatade den mur som hade stängt in henne i Östeuropa, men hon behövde vila en stund, så vi kunde ta hammaren. Några av hennes kompisar stod bredvid och slog med knytnävar och rev med naglar för att få bort muren. Deras engagemang var detsamma som det som en gång gav Robert Schuman idén om fördjupat samarbete på vår kontinent.
I mitt Europa river man murar.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
