Elin Larsson: Förkortad arbetstid är en svindyr utopi
När Socialdemokraterna ska forma ny politik väljer man att blåsa nytt i liv i den sedan länge döda frågan om kortare arbetstid. Det meddelade Annika Strandhäll, som leder Socialdemokraternas arbetsgrupp för ett hållbart arbetsliv häromdagen. Men färre timmar är knappast en fungerande framtidslösning.
Förslaget kommer inte som någon överraskning, Strandhäll har sedan tidigare öppnat för att korta arbetsveckan. Även LO:s avgående ordförande Susanna Gideonsson har sagt att hon vill att LO ska driva frågan om förkortad arbetstid med ”full kraft”. Annika Strandhäll väljer att inte gå in på några detaljer hur förslaget ska utformas, utan väljer att konstatera att Sverige har det längsta arbetslivet i hela Europa. Som ansvarig för att forma Socialdemokraternas politik för ett hållbart arbetsliv borde hon kika närmre på de som faktiskt har gått in på mer exakta detaljer om vad förslaget innebär.
Frågan om förkortad arbetstid är inte ny. Den har utretts 1986, 1987, 1995, 2000 och 2002. Trots ett flertal utredningar har drömmen om generell lagstadgad arbetstidsförkortning med bibehållen lön aldrig riktigt lämnat ett antal fackliga organisationers våta drömmar. För S skulle en valfråga av denna typ sannerligen säkra en del fackliga röster, men det är knappast den typ av politik Sverige behöver i dagsläget.
”Om Sverige skulle införa 35-timmars arbetsvecka leder det till ett produktionsfall på 8 procent – något som skulle sänka BNP med 500 miljarder kronor per år.”
Visserligen är det 20 år sedan effekterna av arbetstidsförkortning utreddes. Men Svenskt Näringsliv har nyligen räknat – och deras siffror är förankrade i aktuell forskning på området. Deras slutsatser är inte direkt till Socialdemokraternas fördel. Svenskt Näringsliv landar i sina beräkningar i att om Sverige skulle införa 35-timmars arbetsvecka leder det till ett produktionsfall på 8 procent – något som skulle sänka BNP med 500 miljarder kronor per år.
Ett antal kommuner och regioner har också genomfört försök med kortare arbetstid och bibehållen lön. Dock har försöken aldrig gällt hela verksamheter utan endast för enskilda avdelningar. De flesta av dessa försök har tvingats avbryta i förtid på grund av skenande kostnader eller personalbrist, vilket även Sveriges Kommuner och Regioners beräkningar visar risken med. SKR har kommit fram till att 41 000 personer behöver nyanställas om arbetstiden kortas ned bara med två timmar per vecka för anställda inom vård och omsorg. Det skulle kosta skattebetalarna cirka 24 miljarder kronor.
Det är tveklöst så att förkortad arbetstid är en oansvarig utopi utan någon som helst förankring i den verklighet vi lever i. Sverige har mycket stora utmaningar inom bland annat välfärden, man lider av kompetensbrist och har en tillväxt som är bland Europas lägsta. Inom offentlig sektor skulle effekten av förkortad arbetstid bli otroligt kännbar. Samhällsservice som redan har allvarliga utmaningar skulle inte bli bättre, tvärtom skulle tillgängligheten inom sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skola minska. För att upprätthålla verksamheten på dagens nivå skulle det krävas skattehöjningar, något som knappast är realiserbart eller skulle accepteras bland större delen av samhället.
Att Socialdemokraterna är i stort behov av ny politik och valvinnande frågor har varit tydligt sedan länge, men att gå vidare med ett förslag likt detta vore direkt oansvarigt.
