Katarina Erlingson: Släpp korna loss – det är vår!
Glada kor som skuttar ut på grönbete är aktuellt i dessa dagar. Kosläpp har blivit en turistattraktion och stadsborna vallfärdar för att se korna bli yra av vårkänslor. Samtidigt påstås det att kornas rätt till bete är hotad. Men ingen kan väl vara galen nog att vilja låsa in djuren på heltid? Det vore inte bara ett svek mot Astrid Lindgren, som fick beteskravet i 80-årspresent 1988, utan i allra högsta grad ett svek mot djuren. Det vore också att backa bandet när det gäller djurskydd som länge har varit Sveriges paradgren.
En utredning om stärkt konkurrenskraft ska redovisas inom kort och ryktena har börjat surra om vilka förslag som utredaren tänker lägga fram. Greenpeace och djurrättsorganisationer tycker sig se tecken på att landsbygdsminister Peter Kullgren och hans parti KD driver på för att ta bort beteskravet. Lantbrukarnas organisation LRF vill gärna se ”en modernare beteslag”, men säger samtidigt att ”det får självfallet aldrig ske på bekostnad av försämrad djurvälfärd.” Och visst, när Astrid Lindgren förärades beteskravet i present var stallar med lösdrift för korna inte lika vanliga som i dag. Då var de flesta kor uppbundna inomhus hela dagarna.
LRF är övertygat om att bonden själv vet vad som är bäst för djuren, och det må så vara. Någonstans finns förstås en avvägning mellan djurvälfärd och bondens välfärd. De regler som Jordbruksverket presenterar på sin hemsida är komplicerade och reglerar detaljerat hur och när djuren ska vara ute. Dagens stora mjölkgårdar med lösdrift måste ha stora logistiska problem när det är dags för korna att vara ute och beta. Har man hundratals mjölkkor är det svårt, eller rentav omöjligt, att ha bra betesmarker nära mjölkningsanläggningen. Det är lätt att bara se problemen, krånglet och ekonomin och glömma att korna också ska ha det bra.
”Mjölkgårdar läggs ner i en oroväckande hastighet, men lösningen får inte vara att vi sviker korna.”
Lantbrukarnas trovärdighet när man talar om att korna visst ska få fortsätta beta ute är emellertid naggat i kanten. Förra året fick nämligen Växa Sverige – landets största husdjursförening för mjölk- och köttföretagare – tillstånd att genomföra en studie där 1500 kor skulle hållas inne ett helt år. Studien fick kritik av forskare, bland annat för att vara onödig då det redan finns vetenskap kring att djuren är friskare om de får gå ute.
Sverige behöver öka sin självförsörjningsgrad och bland annat producera mer mjölkprodukter och nötkött. Men det gör sig inte självt och det är begripligt om lantbrukare famlar efter möjligheter att hitta billigare och enklare sätt att producera de matvaror vi alla behöver.
Samtidigt borde det knappast vara en konkurrensfördel att låsa in korna i mörka stallar och att backa bakåt i utvecklingen. Beteslagen kan behöva moderniseras och ska kanske inte vara fullt så detaljerad, men det kan inte vara meningen att djuren ska få det sämre.
Det är svårt att förändra en näring som uppmuntrats av staten att satsa mer och mer på stordrift för att över huvud taget kunna överleva. Mjölkgårdar läggs ner i en oroväckande hastighet, men lösningen får inte vara att vi sviker korna. Det är kanske dags att omvandla mjölk- och köttproduktionen till en räddning för igenväxta marker, en ökad biologisk mångfald och friskare djur. Det är kanske lösdrift i stora stallar som är det omoderna. Ett utökat beteskrav kan rentav vara räddningen för uthålliga svenska bönder och deras kor.
