Ingen pseudovetenskap för skattepengar
Egentligen borde det finnas en enkel princip bakom både hur man använder skattepengar och vad man kan och bör lära barn i skolan. Principen bör vara ”väl beprövad.” Inte förrän något är beprövat som metod eller teori borde man få lov att lägga skattepengar på det eller säga till skolbarn att det är sant.
En ny metod som kallas” kommunikologi” har köps in som (dyr) tjänst av offentliga myndigheter. Metoden är påhittad av personer som säger sig kunna göra folk på bättre på kommunikation genom identifierade ”framgångsnycklar”. Beskrivningen av kurserna får varningsklockor att ringa. Bland annat har chefer fått krypa omkring på alla fyra för att förbättra samarbetet mellan hjärnans olika delar, enligt ett exempel från fackförbundet Unionen.
Hjärnforskare avfärdar det som nonsens och menar att det inte finns någon vinning i att krypa på golvet. Skattepengar ska alltså inte gå till en metod som inte bekräftats vetenskapligt.
Det är ännu värre att det också lärs ut i skolan. Lärare som är ”utbildade kommunikologer” ska lära elever att räkna matte med hjälp av kroppsrörelser, vilket också avfärdas som irrelevant av hjärnforskare. Det finns två problem med det: om metoden är bluff får eleven dålig undervisning. Dessutom måste skolan sluta mystifiera matte som den stora stygga akademiska vargen. Om man signalerar att matte är så svårt att man måste specialundervisa enligt en dyr metod riskerar det att bli självuppfyllande.
Martina Jarminder
