00.11 kom smällen, som hördes och kändes i hela det u-formade kvarteret på Götagatan. En takkupol högst upp på hustaket blåstes bort i explosionen.

– Det kom en massa rök, så jag ringde till dem som bor i lägenheterna bredvid: ”ni måste ut”. Sen kom ju polisen och bombskyddet. Vi har haft polishundar, vi har haft allt möjligt här, berättar den boende som tidningen pratar med.

Kvinnan har bott i kvarteret i flera år.

– Det händer alltid skit här; skadegörelse, bilbomber och så godsmagasinsbranden. Det är ju bara ren tur att ingen har blivit allvarligt skadad. Alla dessa lägenheter, händer det något här så är det ganska många familjer i varje trappa. Men polisen har varit väldigt duktiga på att rensa upp också, säger hon.

Hon är fortfarande lite uppskakad av explosionen men säger att hon inte är orolig för egen del.

– Jag är faktiskt inte rädd för att bo här. Här bor ju mest familjer, många ensamstående med sina ungar.

Tidningen pratar även med andra boende på gården.

– Vilken chock. Vi blev rädda... Så nära ens hem, säger en person.

– Det kändes som om väggen höll på att rasa, säger ytterligare en boende, som lämnade sin lägenhet direkt efter explosionen och tog sig ut på gräsplanen mellan huskropparna.

Lite senare på eftermiddagen pratar tidningen med Sillen Andersson och hans dotter Lova som bor på första våningen i trappuppgången där explosionen skedde.

Det var en rejäl smäll, berättar de.

– Vi trodde att de bar någon soffa eller säng mitt i natten, säger Lova Jonasson.

– Man hörde ju räcket vibrera. Först trodde jag att jag drömde. Jag frågade ”hörde du smällen?” och Lova sade ja. Vi vaknade samtidigt av smällen. Det var som att det var precis härutanför.

Annars tycker Sillen Andersson att det är ett lugnt område.

– Men när sådant här händer, är det klart att man blir skärrad. Det är lite obehagligt. Man har inte väntat sig det, absolut inte. Men det har nog varit värre här förr.