”Fruktansvärt” – Hässleholmare om den senaste tidens våld

Natten till tisdagen skedde det senaste i raden av våldsdåd, en skjutning på Götagatan.

– Det är för jävligt att ett fåtal ska sabba för så många. Det finns ju inte hur många lägenheter som helst att dela ut till de som känner sig otrygga, säger Andreas Petersson.

Han står och käkar sin lunchfalafel strax utanför Hässleholm centralstation. Han jobbar i närheten och resten av familjen ska strax till Helsingborg.

Personligen känner han sig inte så orolig för egen del av den senaste tidens våldsdåd.

– Jag bor i villa. Lyckligtvis har jag de förutsättningarna att komma undan på något vis, men de som bor i de här lägenheterna och som drabbas tycker jag synd om.

Frida Lavin flikar in:

– Man tänker på de som bor där och inte har med det att göra, de blir ju drabbade.

– Man vill inte att det ska komma till de mindre städerna. Det är ju vardag i Malmö, att det sker sådant här. Skit är det i alla fall, säger Andreas Petersson.

På en bänk på Stortorget sitter tre damer och samtalar i vårsolen.

– Det är hemskt att det har kommit till den här lilla staden. Det är förskräckligt naturligtvis och stackars de som bor där, säger Boel Jepson.

Under samtalet rullar en polisbil förbi torget.

– Poliserna visar sig inte mycket. Polisen ska patrullera, inte sitta i bilen och köra runt, runt, säger Ljubinka Zindovic.

Damerna har inte blivit mer rädda av de senaste händelserna.

– Jag är inte rädd av mig, säger Boel Jepson.

Vid ett kafé sitter Petra Johansson och Linda Fransson och njuter i vårsolen.

– Det är fruktansvärt. Min dotter bor där i närheten. Det känns lite osäkert, säger Linda Fransson.

– I lilla Hässleholm, tänker man.

Petra Johansson bor i Osby.

– Vi har jättemycket droger i Osby, det ena föder det andra. Vi hade ett knivdåd för ett år sedan som ingen vågade vittna på. Det sjunker ner i åldrarna, det är hemskt.

De är mest oroliga för sina barns skull.

– När man har barn i den åldern som är ute och rör på sig på helger och träffar kompisar, så är man ju rädd, att de ska ta sig hem och vad som kan hända, säger Linda Fransson.

– Den rädslan hade man inte själv när man var i den åldern, då fanns det inte på det viset. Idag är det mycket skit runtomkring en rent ut sagt.