Allt kommer inte kunna lösas med kärnkraft – framför allt inte direkt
Solcellsparken betraktades som ett enskilt intresse. Att som härstädes möta en markägare och ett solenergibolag, som är beredda att inom förhållandevis kort tid producera 18 000 MWh per år, måste för varje klart tänkande medborgare (och även tjänsteman) betraktas som ett i högsta grad önskvärt och allmänt intresse, utifrån dagens energipriser och hot om brist.
Är denna länsstyrelse drabbad av samma verklighetsflykt som Ebba Busch, det vill säga allt skall lösas med kärnkraft, dock först om 10-15 år, vilket man aldrig nämner. Kon dör medan gräset förhoppningsvis växer, trots att gödningen är dyr. Och som grädde på moset haltar befintlig kärnkraft betänkligt. På grund av klantig personal, kan Ringhals 4 inte återstartas på ytterligare några månader, och för Oskarshamn 3 genomfördes ett driftsstopp under december. Man frågar sig osökt varför detta stopp planeras när efterfrågan är som störst. Vilken annan verksamhet skulle planera ett driftsstopp under dessa förutsättningar?
Styrda av rikspolitiker och jämväl tjänstemän enligt ovan, ställer man sig osökt frågan ”vart är vi på väg” redan inför kommande vinter. På kort sikt är vi i ett akut krisläge, på grund av ett vansinnigt fördelnings- och betalningssystem och med en regering som uppenbarligen inte vill förstå detta, och som istället tillskapar ett bidragssystem, som inte kommer att funka, vad gäller såväl nivå som tid.
”Många, såväl privatpersoner som småföretag, kommer att gå under denna vinter, utifrån ett bidrag beräknat på mindre än hälften av dagens elpris.”
Att dessutom anförtro det åt en myndighet, som inte har överbetyg i tillförlitlighet synes föga genomtänkt.
Många, såväl privatpersoner som småföretag, kommer att gå under denna vinter, utifrån ett bidrag beräknat på mindre än hälften av dagens elpris. Man ställer sig också osökt frågan ”var hamnar de oskäliga vinsterna?, enär strömmen inte är dyrare att producera än tidigare”?
Och inom överskådlig tid skulle vind- och solkraft vara ett alternativ. Dock synes även dessa möjligheter som dåliga, då inte bara myndigheterna enligt ovan utgör en bromskloss, utan även allmänheten. I de flesta fall överklagas aktuella projekt, till och med till havs, innebärande att inget händer, utöver en lång och kostsam planeringsprocess. Kommunerna är också ofta negativa till vindkraft och lägger in sitt veto, utifrån risken att inte bli återvald.
Och långsiktigt har vi då kärnkraften, som regeringen gärna åberopar i alla sammanhang, och som svar på alla energifrågor. Till detta lägger man dessutom all skuld på tidigare regeringar, även om man självt varit med och fattat vissa skattebeslut med mera. Denna verklighetsflykt har redan genomskådats av väljarna, och i kombination med regeringens löftesbrott, torde varje framträdande av energiministern Ebba Busch medför att oppositionen ökar med åtminstone 1 procent.
Olle Nilsson, opolitisk sanningssägare
