Fredrik Haage: Hamasanhängare på svenska gator får inte bli det nya normala
I Sverige liksom i andra västländer vidtas demonstrationer varje helg till förmån för den palestinska saken. Den här helgen observerades ett nytt inslag i Göteborg: en maskerad man i Hamas-utstyrsel, detta i form av det gröna pannbandet med emblemet hos den väpnade grenen. Att mannen inte sågs som någon främmande fågel gjordes klart då han togs upp på axlarna av en annan demonstrant invid en anförare med megafon.
De västerländska propalestinska demonstrationerna (motsvarigheterna i Mellanöstern är mycket blygsammare) har onekligen ändrat karaktär sedan de startade. Tidigare yttrade de sig som stöd för Palestina, men på senare tid har det öppna stödet för just Hamas blivit vanligare.
Även Houti-rebellernas piratverksamhet i Röda havet har högljutt uppskattats, då enbart för att det tänks röra sig om antiisraelisk verksamhet. Varken Hamas eller Houti gör någon skillnad på judar och israeler och i Sverige har protester arrangerats utanför synagogor.
Förskjutning har skett även i det offentliga samtalet. Den förra socialdemokratiska ministern Annika Strandhäll signerar på Twitter/X att kippavandrarna, alltså de som demonstrerar mot antisemitism i Sverige, ”hamnat på fel sida av historien”. Annika Strandhäll är nu ökänd för sina utfall, men hennes inskridande till antisemitismens försvar skulle åtminstone tidigare ha fått journalister att reagera men inte nu.
”Det pågår en allmän avtrubbning i väst, men också en acceptans för nya linjer som tyst dras av ren rädsla.”
Det pågår en allmän avtrubbning i väst, men också en acceptans för nya linjer som tyst dras av ren rädsla. I Storbritannien anklagas nu brittiska förlag för att vika sig för antisemitismen i det att uppskattningsvis hälften av dem inte vill (vågar) publicera judiska författare. I Storbritannien löper också parlamentsledamöter erkänd risk för sin fysiska säkerhet om de alltför tydligt skyltar med sitt stöd för Israel.
Skeendet påminner om den psykologiska processen under Sveriges tilltagande grova brottslighet. De senaste årens skjutningar, våldtäkter och inte minst bomber kom inte plötsligt utan accelererade under en längre tid. Man började mentalt anpassa sig, det fanns inte folklig eller medial energi för konstant förfäran. Så småningom blev en sprängning i ett flerfamiljshus bara en notis i förbifarten. Brottsligheten blev för omfattande.
Ska samma sak hända med antisemitismen? Det vill säga att känslan av att de är så många, att det är så mycket och att det är så kontinuerligt, formar ett nytt psykologiskt normalläge. Eller ska samhället trappa upp sitt motstånd i stället, såsom försiktigtvis börjar bli fallet i synen på brottslighet? I så fall måste möjligheten till utvisning av icke-svenska antisemiter finnas på bordet.
Fredrik Haage är politisk chefredaktör på moderata Smålandsposten. Detta är en gästkrönika på ledarsidan.
