Sofia Nerbrand: Vänstern och tyranniet
En ung gravid kvinna mördades av Hamas i lördags. De skar upp hennes mage och de två livlösa kropparna, förenade genom en navelsträng, hittades i en blodpöl.
Terroristerna halshögg också spädbarn med sina bara händer. De slaktade hela familjer, våldtog kvinnor och tog barn och åldringar som gisslan. Islamisterna skändade lik och livesände övergreppen – på offrens egna sociala medier, för deras nära och kära att titta på.
Grymheterna borde göra varje empatisk människa illamående. CNN:s mångåriga korrespondent Nic Robertson kunde knappt hålla tillbaka tårarna när han rapporterade från brottsplatserna i Israel.
I skrivande stund har drygt 1 200 personer berövats livet på ett bestialiskt vis, men man finner hela tiden fler lik.
”Var en mensch. Inte en medlöpare.”
Samtidigt skanderar ett tusental Palestina-anhängare i Sydney att judar ska gasas. Vid Harvard hävdade 34 studentorganisationer i lördags att Israel bär hela skulden för den våldsamma terrorn. I Kristianstad, Malmö och Helsingborg slöt svensk-palestinier upp bakom det palestinska ”upproret”.
Vi ser alltså ett öppet, ogenerat stöd i hela västvärlden för fasansfulla grymheter, utförda av en terrororganisation som styr över drygt två miljoner människor i diktaturen Gaza. Det är kväljande.
Man kan ha olika uppfattningar om vad kriget beror på, och hur det ska lösas. Men det borde inte vara svårt att ta kraftigt avstånd från den terrorism och antisemitism vi har sett de senaste dagarna. Tack och lov gjorde också samtliga partiledare detta i söndagens tv-debatt.
Men. Under veckan har såväl Magdalena Andersson som Nooshi Dadgostar kritiserats hårt av sina egna. Lokalpolitiker för S avsäger sig alla uppdrag i protest mot Anderssons ord om att terrorn är oacceptabel. Kommentarsfältet till hennes inlägg på Instagram är nedlusat av hån och hat från vänsterhåll.
Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt-Jammeh (S) presterar bara en ynkligt svagt kommentar på Facebook efter att hundratals bilar med Palestinaflaggor tutat glatt efter lördagens våldsyttring.
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal El-Hajs oförmåga och ovilja att ta avstånd från Hamas grymheter i en Expressen-artikel (10/10) är häpnadsväckande, men S-ledningen verkar inte orka ta honom i örat på grund av krav på radikalisering från hans stora väljarskara i Malmö.
I Vänsterpartiet har folkvalda företrädare öppet krävt Dadgostars avgång för hennes ”svek” att ta avstånd från Hamas attack. Partiets mörka antidemokratiska historia borde också vara väl känd.
Vänstern har jätteproblem att hålla rent vid sin egen dörr.
Detta bidrar till ett allvarligt hot mot svenska judar. De uppmanas nu att inte skylta med sin identitet, synagogor tvingas öka säkerheten och judiska förskolor ställer in utomhusaktiviteter. Det säger mycket om hur utbrett judehatet är i vårt land. Särskilt inom vänstern och extremhögern.
Det är förstås alldeles uppåt väggarna att en grupp svenskar inte kan känna sig säkra när de ser firande av Hamas blodiga terror mot judar på svenska gator.
Alla – jag understryker alla – har i dessa dagar ett ansvar att inte vara tyst när antisemitismens och islamismens fula trynen dyker upp. På sociala medier, i skolan, bland vänner, på jobbet.
Var en mensch (en god människa med integritet på jiddisch). Inte en medlöpare.
