Försvarsmaktens lögnaktiga verklighetsbeskrivning

Men sysslar vi verkligen med propaganda i Sverige? Propaganda är något skurkarna i världen, ingen nämnd, ingen glömd, ägnar sig åt för att lura sitt eget folk och omvärlden. Här hos oss finns inget behov att förvanska verkligheten. Eller?

Propaganda är en form av kommunikation med syfte att påverka människors åsikter, attityder och beteenden i önskad riktning. Det innebär att verkligheten förvrängs för att passa propagandans syfte. Även om den presenteras vackert i en mix av halvsanningar är den oftast genomfalsk.

Försvarsmakten är att gratulera, de har lyckats i sin påverkans- och rekryteringskampanj. Gudomligt vackra svenska fjäll, sjöar och skogar ackompanjeras av en försäkran om att i vårt land finns allt mellan ris och ros. Ungdomar i militäruniform rör sig avslappnat i ett naturskönt landskap, ansiktena täckta av kamouflagefärg. En stridsvagn passerar i maklig takt. Allt är i perfekt skick – från terräng och utrustning till ungdomarna själva. Inga krigsskador. Allt andas harmoni.

En ung man intervjuades i radion: ”Det verkar vara skoj att vara soldat”, sa han. Om han sett propagandainslaget vet jag inte, men om så var fallet har det stärkt hans bild av soldatlivet. Bra jobbat, Försvarsmakten. Men så lögnaktigt.

Syftet med Försvarsmaktens bländverk under bästa sändningstid, när Duplantis, Truls och Sara gjorde succé i Paris, är uppenbart. Att höja försvarsviljan och att rekrytera ung blivande kanonmat. För att nå det målet får ingen krigsfruktan skönjas hos de unga i filmen. Inget om kamrater som stupat i strid eller mist benen på trampminor, som Erich Maria Remarque beskriver i ”På västfronten inte nytt”.

Inte heller något om ansikten, armar, ben och penisar som slits bort av granatsplitter, som i Dalton Trumbos bok ”Johnny var en ung soldat”. Inget om självmord bland kamrater, som Theodor Plievier skriver om i ”Stalingrad”. Inget om det krigets helvete som nämnda författare själva hade upplevt.

Det är självklart inget som krigsförespråkare vill att de unga skall behöva fundera på. Det är förståeligt - propaganda måste ju vara lockande för att nå önskat resultat. Annars riskerar Försvarsmakten att de unga istället engagerar sig i fredsorganisationer som arbetar mot upprustning, mot kärnvapen och DCA avtalet.

Organisationer som Svenska Freds och Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet. Fredsorganisationer som Tidö Regeringen nu försöker vingklippa genom att dra in deras ekonomiska stöd. Stöd som har bidragit till att granska och hålla debatten om Försvarsmakten, svensk vapenproduktion och export levande - nödvändigt i ett samhälle som anser sig ha en anständig demokrati.

Gay Glans

Medlem i Svenska Freds