Spåren efter måndagsnattens skottlossning, där en man i 20-årsåldern blev skjuten, är fortfarande påtagliga i korsningen mellan Skolgatan och Andra Avenyen tidigt på måndagsmorgonen.

Det finns blod kvar på båda trottoarerna, tvärs över Andra Avenyen och utanför äldreboendet Ehrenborg.

Dan Schölin är fastighetsskötare på Hässlehem men bor också i närheten av brottsplatsen.

– Jag bor på Kyrkgatan, bara runt hörnet, och fick sms från mina barn i natt. De var skärrade, de bor ju också i närheten. I morse ringde min vd Ola Richard och undrade hur det var med mig.

När Dan Schölin kom till jobbet visste han inte vad han skulle mötas av. Han började plocka skräp och snygga till utanför Ehrenborg, precis som han brukar göra.

– Jag har hand om detta huset, det är min trottoar, och jag trodde det var en kartong med krossade tomater men sen förstod jag ju, säger han och nickar mot blodet.

– Det är inte roligt. Det är för jäkligt nu.

Medan Kb/NSk är på plats utanför Ehrenborg passerar många människor; mammor med barn på väg till skolan och förskolan, en ung kille som tar ett snabbt kliv åt sidan för att inte trampa i blodet och människor som rastar sina hundar.

– Jag går in i köket och hämtar kokande vatten och sköljer bort det här på trottoaren, säger Dan Schölin.

– Så får väl kommunen komma hit och städa av gatan.

Dan Schölin konstaterar att våldet kommer allt närmare.

– Jag måste säga att jag är lite glad att jag ska flytta härifrån med så mycket som händer här i Hässleholm. Det är skrämmande att folk springer omkring med vapen och skjuter folk bara så här. Jag har två pågar, den ene är 14 år och har börjat ta sig ut mer och mer. Det känns inte så roligt. Man tänker mer än en gång som förälder.

Lena Nilsson jobbar inom omsorgen och kommer ut från Ehrenborg.

– Jag var uppe hos en brukare och de är skärrade. De tycker att det är fruktansvärt, säger hon.

Skjutningen inträffade precis utanför Ehrenborg och många av de äldre väcktes av skottlossningen och den efterföljande polisinsatsen.

– Jag är inte ett dugg förvånad att det händer något här utanför. Vi har ringt polisen flera gånger om att det händer en massa i den här pergolan och huset intill. Man hör swishbetalningar och sedan kommer något nedtrillande från fönstren.

Hon är kritisk till att blodet fortfarande finns kvar brottsplatsen på måndagsmorgonen.

– Att de inte spolar av gatan. Att komma till sin arbetsplats och se det här... Det ser ut som ett djur har blivit slaktat.

En man som bor i området berättar att han hörde smällar strax före ett på måndagsnatten.

– Boom, boom, boom. Polisen var snabbt på plats, det tog kanske tre minuter, säger mannen som inte vill framträda med namn och bild i tidningen.

Petra Qvant är ute och rastar sin hund. Hon har nyligen flyttat in till centrala stan och varnats av sina vänner för att gå ut på kvällarna.

– Någon sa till mig att jag skulle vara försiktig med att gå ut på stan efter en viss tid. Men jag måste ju gå ut med hunden. Det man ser är ju att det är mycket unga människor ute och många snabba bilar.

Precis som alla som stannar upp vid spåren från nattens skjutning förfasas hon över utvecklingen.

– Det känns som att spärrar håller på att försvinna hos människor, det finns inte något som stoppar. De tänker inte eller bryr sig inte om konsekvenserna. Ett liv är inte så mycket värt.