Elaf Ali: ”Vi behöver ena oss och inte öka avståndet”

Det är en retorik som tidigare hört hemma i ungdomsförbunden, och som påminner om den i USA kring Obama och Trump, som under denna valrörelse nästan blivit mainstream. Hur läker man efter en sån här polariserad valrörelse? Vad gör vi för att försöka komma ihop igen? För vi vill ju alla att landet Sverige ska må bra. Även om man ser olika vägar dit.

Halva landet är peppade på att snabbt få ordning på brottsligheten, bensinpriset och elbristen. De kommer bli besvikna. Statsminister Ulf Kristersson gick tidigt ut efter valvinsten och sa att det kommer ta tid att komma åt gängkriminaliteten. Under valrörelsen lät det som att det räckte med att rösta blått så skulle problemen lösa sig själva. Jag tycker att förändring är bra. Ungefär som det kända citatet ”om du vill ha ett annat resultat, gör andra val”. Det kommer ifrån Einstens ”Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.” Men om denna förändring kommer leda till önskade och lovade förbättringar får tiden utvisa.

Den 14:e oktober presenterade Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna sin plan för den nya regeringsbildningen. De kallar sammanställningen ”Tidöavtalet”. Namnet kommer ifrån att förhandlingarna som ledde fram till avtalet skedde på Tidö slott utanför Västerås. Statsministern berättade att förhandlingarna omfattat sju samarbetsprojekt och ett budgetsamarbete. Två av de punkterna gäller ”migration och integration” samt ”kriminalitet”. Vill man läsa hela överenskommelsen finns den att ladda ner som en 63 sidor lång pdf.

I Tidöavtalet står det bland annat att rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Det ska övervägas att införa en avgift för nyanlända efter att en viss tid förflutit sedan uppehållstillstånd beviljats.

Jag förstår tanken. Men i praktiken gör man barnen till sina föräldrars assistenter. Där familjen inte har råd måste barnen följa med och översätta. Det är problematiskt av flera skäl, dels tror jag att många föräldrar kan intyga att man behöver integritet från sina barn när det gäller privata frågor som olika åkommor och medicin. Och sen, som flera innan mig konstaterat: ett barn ska inte behöva berätta för sin förälder att den har cancer. Jag var själv ett barn som översatte, och även om det gjorde att jag blev vuxen och självständig tidigare än andra, hade jag föredragit att få vara barn längre. Att vara förälder till sin egen förälder är inte vad politik bör leda till.

Sverigedemokraterna som fått igenom en hel del av sin politik i det nya avtalet har fortsatt vara i hetluften då det stod klart att de tappar makten i partiledaren Jimmie Åkessons hemstad Sölvesborg. Sölvesborg har varit SD:s viktigaste skyltfönster utåt. Men nu kommer Moderaterna bilda nytt styre tillsammans med Centerpartiet och lokala Solpartiet, trots att SD med sina 39 procent blev överlägset största partiet i kommunvalet. Förhandlingarna ska ha brakat samman då M och SD inte kom överens om hur många ordförandeposter Moderaterna skulle få.

Efter beslutet blev offentligt vittnade moderater i Sölvesborg om hur de drabbats av hot och hat efter beskedet att avsluta samarbetet med Sverigedemokraterna. Gruppledaren Kith Mårtensson (M) beskriver det som den värsta helgen i sitt liv. Hon har bland annat fått höra att hon är en ”fittkärring som ska brinna i helvetet”. Hoten har kommit via telefonsamtal, mail och meddelanden på sociala medier. I ett tal på partiets valvaka i Stockholm nämnde Åkesson Sölvesborg som ett exempel på hur bra det kan bli om SD får styra.

Men vad ska man tycka om SD, eller rättare sagt om deras väljare? 2016 skrev jag i en debattartikel i Expressen att jag vägrar tro att 800000 människor i vårt land är rasister. Det var antalet som röstade på SD i riksdagsvalet 2014. Jag står fast vid den åsikten, även om siffran är betydligt högre nu. Jag tror att många som röstar på SD känner sig bortglömda och bortprioriterade av de andra partierna och röstar med missnöje. De som röstar på SD på grund av invandringsfrågan, och det gäller både de med etnisk svensk och utländsk bakgrund, är inte emot människor med utländsk bakgrund, utan de som begår brott och inte anstränger sig för att bli en del av samhället.

Från vänsterhåll är man nu rädd för att Sverige ska fyllas av rasister och nazister. Att folk kommer vara öppet rasistiska och att Sverige ska bli ett rasistisk land. Samtidigt är många av de som röstade på Sverigedemokraterna rädda för att Sverige ska bli fyllt av islamister om de röda får fortsätta styra landet. Båda grupper grundar sina åsikter på rädsla. Oavsett om den är befogad eller inte drivs vi människor mycket av våra rädslor. Att höra att man inte har rätt till sina tankar, eller att ens rädsla är löjlig hjälper inte. Att säga att ett visst parti inte borde finnas, när det är vissa personers enda hopp för förändring, ökar inte toleransen. Det ökar rädslan.

Under valrörelsen var det inget parti som kom med förslag på hur segregationen skulle brytas, alla konstaterade bara problemen. Närmast kom socialdemokraterna genom dåvarande integrationsminister Anders Ygeman som hade varit på besök i Danmark och inspirerats av deras modell. Han vill riva miljonprogrammen och istället bygga dit nya moderna bostäder, äldreboenden och studenthem. Bygga bort segregationen. När det förslaget kom var det flera debattörer på högersidan som uttryckte på sociala medier att de inte vill ha somalier som grannar. Man vill att problemet ska försvinna men man vill inte själv bidra eller underlätta till förändringen.

Hela den svenska individualismen, som är något av det mest centrala i vårt land, är en av anledningarna till att det segregerade samhället fortgår. Men vi pratar inte lika ofta om det som är mindre bra med Sverige. Inte lika mycket som vi lyfter upp det vi ogillar med de andra kulturerna i vårt land. Vill man så kan man säga att svenska värderingar och svensk kultur är att vänta på rummet medan kompisen äter, högtidsfylla och att inte våga vara social utan alkohol. Att lämna sina äldre släktingar på hem man sällan besöker. Men vi som växt upp här vet att det inte stämmer, och även om det stämmer är det bara en bråkdel av vad svensk kultur och svenska värderingar är. Men ändå gör vissa det så enkelt för sig när de ska beskriva andra länders kulturer.

Man tar det absolut värsta och gör det till hela bilden och sanningen. Självklart får man då vissa av de människorna emot sig. Som försvarar sig med att bli anti-Sverige i brist på andra verktyg och bättre förhållningssätt. Vi behöver ena oss och inte öka avståndet. Minskas fördomarna kommer det även minska avståndet mellan, och förhoppningsvis även främlingsfientligheten. Jag är redaktör för ett underhållnings/humor-program på Sveriges Television, ”IFS; Invandrare för svenskar”, som har just den idén och förhoppningen. Ju mer vi lär känna varandra, ju fler platser vi möts på, desto mindre främlingar blir vi för varandra.

Gör vi det tror jag även det blir lättare att kritisera varandra utan att det avfärdas som rasism. All kritik är inte fobi. Jag tänker exempelvis på islamofobi och legitim religionskritik. Slöjan har återigen blivit ett ämne för debatt efter den feministiska revolutionen som just nu pågår i Iran. Är slöjan ett förtryck eller inte? Så här står det i koranen i sura 24, vers 31: ”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Gud i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer!”

Slöjan är alltså ett religiöst påbud för den muslimska kvinnan för att hon ska vara anständig. Många väljer att bära slöjan av fri vilja eftersom deras heliga skrift säger att de ska göra det. De har all rätt att göra det och vi ska respektera de religiösa. Men den acceptansen är inte samma sak som att normalisera slöjan till vilket plagg som helst, eller att inte våga ifrågasätta dess syfte.

Vi ska inte vara rädda för varandra, men inte heller rädda för att kritisera varandra. Jag vet dock av egen erfarenhet att det inte är enkelt eller riskfritt. Jag har fått en hel del hat och hot när jag ifrågasatt svenskheten och kritiserat islamismen. I Sverige måste alla ses som likvärdiga medborgare. Samma rättigheter och samma skyldigheter, även när man kritiserar Sverige. Och ingen ska daltas med på grund av sitt ursprung.

För att sy ihop säcken. Sverige är beroende av att alla som kan bidrar till välfärden. Det är svårt att integreras in i Sverige genom att leva endast på bidrag. Men alla som flytt hit måste ges en ärlig chans att kunna etableras in i landet. Fråntas de alltför många rättigheter, vilket en del punkter i Tidöavtalet lutar mot, kommer detta gå ut över barnen som i sin tur kommer hamna efter jämfört med sina svenska skolkamrater.

Mina föräldrar levde på bidrag. Men de har skapat fem barn som har jobbat och betalat skatt sedan tonåren. Man får inte glömma att fokus bör ligga på vad som är bäst för barnen. De är Sveriges framtid, oavsett vilket land deras föräldrar kommer ifrån.

Av: Elaf Ali