Annons

Anders Gustafsson: Rektorer ska inte behöva välja mellan skolmat och skolböcker

Det är helt galet att rektorer kan komma att spara in på läromedel och undervisning för att täcka kostnaderna när barnen äter mer skolmat – i högskattelandet Sverige.
Anders GustafssonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 22 januari 2023
Anders Gustafsson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Norra Skånes politiska hållning är grön och liberal.
Skolbarnen äter mer skolmat nu när det är bistra tider för hushållen.
Skolbarnen äter mer skolmat nu när det är bistra tider för hushållen.Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det kommer larmsignaler från skolor runtom i Sverige om att barnen är hungrigare och att skolmaten går åt i allt större omfattning, särskilt inför helgerna. Bakgrunden är att barnen kommer allt hungrigare till skolan – en konsekvens av att hushållen har det allt tuffare.

”Det gör ont i mig. Det gör ont på riktigt”, sa en intervjuad kökschef i SVT:s Rapport (18/1).

Annons

Men när skolbarnen äter mer kostar det mer för skolorna – och där finns inga pengar i överflöd. ”Vi måste ju ta pengar från någon annanstans då, och då blir det ju att vi skär ner på personal, böcker och annat sådant där runtom kring som tillhör kärnverksamheten för att kunna fylla igen budgethålet som maten skapar”, säger rektorn Johan Edelsvärd till SVT-reportern.

Välkommen till Sverige anno 2023, landet där skolledare alltså står inför en situation där de måste prioritera mellan skolmat och skolböcker. Det är rent ut sagt inte klokt. Ska eleverna vara hungriga eller ska de få en speciallärare? Ska de få köttbullar eller en lärobok i svenska?

”Skattepengarna finns det alltså gott om i Sverige - men de hamnar uppenbarligen inte där de är som viktigast: till våra barns skolgång.”

Samtidigt är Sverige knappast något lågskatteland. År 2020 hade Sverige det femte högsta skattetrycket av OECD-länderna. Det genomsnittliga skattetrycket i OECD uppgår till 33,5 procent – nästan tio procentenheter lägre än det svenska.

Skattepengarna finns det således gott om i Sverige – men de hamnar uppenbarligen inte där de är som viktigast.

Skattebetalarnas förening anordnar varje år en tävling om årets värsta skatteslöseri. En toppkandidat i förra årets tävling (som ännu inte är avgjord) var Linnéuniversitetets projekt Trollsyn i hjärtemarkerna, som fick 4,5 miljoner kronor av Vetenskapsrådet. Ett projekt som gick ut på att skapa en relation till olika material genom att se på dem ur ett trolls perspektiv, så kallad trollsyn.

Häromåret fick en ”jämställdhetsorganisation” exempelvis en halv miljon kronor för att ”motverka den ensidiga och mansdominerade kärnvapendebatten”. En annan fick 800 000 kronor för att ta fram ett seriealbum ”som syftar till att belysa att jämställdhet är en förutsättning för klimaträttvisa”. Från Folke Bernadotteakademin strömmar miljoner och åter miljoner till organisationer som med näbbar och klor bekämpar militärt stöd till Ukraina. Det är uppenbarligen lätt att göra av med andras pengar.

Till kommunikatörer och administratörer i det allmännas tjänst finns det alltid pengar. En ESO-rapport menade att det på våra myndigheterna fanns ungefär 3 600 personer som arbetar med information och kommunikationsverksamhet år 2019.

Den så kallade välfärdsbrottsligheten beräknas kosta skattebetalarna mellan 8 och 20 miljarder kronor årligen (TT 16/6 2022).

Pengar finns, det är bara en fråga vad om vad de går till.

Nej, det är dags att låta sopkvasten gå fram ordentligt och se till att våra skattepengar hamnar i kärnverksamheten. Nu har vi en borgerlig regering, och det är upp till bevis om den mäktar med att fixa jobbet.

Annons
Annons
Annons
Annons