Christer Nylander: Trygghet är stort, öppenhet är större
Efter pandemin trodde man att det skulle lugna ner sig lite och bli som vanligt igen. Sedan kom kriget. På det följde en ekonomisk kris som höjde priset på el och alla andra varor. Samtidigt har vi en pågående klimatkris och de obehagliga skjutningarna verkar inte avta. På bara några månader har dessutom AI gått från att vara något experter och framtidsspanare pratar om till att bli en omvälvande förändring som alla har att förhålla sig till.
Världen befinner sig i ett tillstånd som skulle kunna kallas postnormalt, efter det normala. Människan är sedan tiden då vi drev runt i små grupper på stäppen, utrustade med en del automatiska reaktioner, som att fly eller fäkta när något överraskande hot dyker upp. Men vi orkar inte vara i det läget permanent. Vi behöver landa i trygghet, i det normala, ibland.
”Världen befinner sig i ett tillstånd som skulle kunna kallas postnormalt, efter det normala.”
Andelen av världens människor som lever i icke-demokratiska länder har ökat från 49 procent till 70 procent sedan 2011. Siffrorna kan dels förklaras av att vi har olika befolkningsutveckling i olika delar av världen, men det beror också på att en del ledare tagit av sig den demokratiska kostymen och gett sig själv ökad makt på andras bekostnad.
Kanske finns det ett samband mellan det postnormala och den negativa trenden för demokrati. Vi söker trygghet och en fast hand. Det är en begriplig reaktion rent mänskligt, men samtidigt vet vi att demokrati och öppenhet är det överlägset bästa styret om man vill nå långsiktig framgång. Det är när människor får, kan och vågar ifrågasätta maktens beslut som vi tillsammans gör samhället bättre. All kunskap finns inte samlat i ett fåtal händer. Yttrandefrihet, fri forskning och alternativa synsätt innebär en större förmåga att ta in ny kunskap och de annorlunda perspektiv som behövs när samhället möter oväntade kriser. Men då måste det demokratiska systemet leverera.
Vi människor har ibland lite svårt för det där med långsiktighet. Vi vet att vi borde äta bättre och röra oss mer, men faller ofta för det kortsiktigt lättaste valet. Som vatten väljer vi minsta motståndets lag även när vi vet att det vore klokt att anstränga sig lite mer på kort sikt för att något ska bli bättre på lång sikt. Att vända sig till en stark man i svåra tider kan ge en upplevelse av trygghet på kort sikt men på lite längre sikt är det en dålig strategi.
Det är särskilt sorgligt att unga är dystra om framtiden. Hur blir man som människa om man vet att man har hela livet framför sig och att det inte är något att se fram emot?
Vi behöver nu ett demokratiskt ledarskap som förvisso ser problemen och har förmåga att beskriva och analysera dem rätt. Men som också berättar att vi klarar detta. Som söker enighet och samarbete istället för splittring.
När ett fartyg är i oväder kan kaptenen inte gripas av panik, skylla ifrån sig, splittra eller sprida skräck. Hen behöver analysera och beskriva situationen för att tillsammans med övrig besättning rida ut stormen och nå tillbaka till ett att normalläge där man kan pusta ut en stund.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
