”Jag har hittat mig själv som tonsättare”

Snödrottningen är en spännande saga om kampen mellan ont och gott och när tidningen besöker operan får vi se ett genomdrag tillsammans med provpublik. Barnen på parketten den här dagen är helt med på noterna. Det jublas i bänkraderna när den onda drottningen slutligen besegras.

För Benjamin Staern har teatern vid Östra Rönneholmsvägen i Malmö alltid varit en speciell plats. Han växte näst intill upp i huset där pappa Gunnar Staern var chefdirigent och mamma Harriet operasångerska. Som barn satt han själv ofta i salongen och hans minns flera föreställningar från när han var liten.

– Jag minns Kärleken till de tre apelsinerna i Leif Söderströms uppsättning. Jag var nog fem, sex år ungefär och jag tyckte det var så kul med de tre apelsinerna på scenen, att bara liksom dyka rakt in i dem. Jag minns också Romeo och Julia i balettversionen och Mio min Mio - jag blev jätterädd för den stora hästen som stod ute i verkstäderna, säger Benjamin Staern med ett skratt.

Cabaret några år senare har också lämnat avtryck i Snödrottningen.

– Kråkan i min opera anspelar på en karaktär i den, den är som en sidekick, en komisk vinjett. Och faktiskt, allt man ser i min opera speglar erfarenheter från min barndom och även sådant som jag upplevt på senare tid när jag börjat skriva mycket vokalt efter att ha skrivit mycket instrumentalt under en femtonårsperiod. Det har varit omfattningsrika upplevelser.

Även som vuxen är Benjamin Staern hemma i operahuset. När han avslutat sina studier fick han ett erbjudande att komma till Malmö Opera som notbibliotekarie.

- Och då blev det så, ödet ville att jag skulle hit. Så jag har varit här i princip tio år.

Samtidigt har han komponerat en rad verk och rönt stor uppmärksamhet som tonsättare också internationellt. Så när han en dag gick till operachefen Bengt Hall och sa att han gärna ville skriva en opera, undrade denna bara på vilken story den skulle basera sig.

– Det var osäkert först, men så tänkte jag att en saga, det vill jag gärna skriva en opera på. Drama var jag inte så intresserad av just då.

Librettisten Anelia Kadieva Jonsson föreslog Snödrottningen.

– En saga jag inte hört talas om, men jag gick och köpte den i en antikhandel på Bergsgatan, läste den och tyckte att det var en jättebra story. Framför allt handlar det om ondskan som besegras av det goda. Därunder finns temat fanatism. Snödrottningen blir fanatisk och vill härska över hela världen. Hon skyr inga medel, hon blir ganska otäck. Hon skulle kunna vara vår tids Hera. Att hon blir besegrad av en flicka känns bra, säger Benjamin Staern.

Att barn får upplevelser lika dem han själv fick som liten tycker Benjamin är viktigt. En kulturell bakgrund är nyttig oavsett vilken väg man tar i livet, menar han.

Att dessutom ge barnen en upplevelse som gör att de vill komma tillbaka till operan är också viktigt och något han som tonsättare lagt stor vikt vid.

– Ja, faktiskt. När man skriver för barn ska man sätta publiken först, själv ska man komma i andra hand. Men när man ska servera något för publiken måste man ändå utgå från sig själv, säger han.

Själv har han många olika influenser – klassisk opera, musikal och även symfonirock.

– Det är de starkaste parametrarna jag rör mig inom. Alla rollkaraktärerna har också fått på något sätt sin egen stil, säger han

Som tonsättare har Benjamin Staern utforskat många olika stilar,

– Nu ville jag kasta mig ut och se vad som hände med operan och det var roligt att testa på genrer som jag inte varit inne på tidigare. När man kreerar saker och ting kan det bli som roliga timmen – och det är något jag märkt mycket att det blivit i samarbetet med librettisten Anelia, säger han.

När Benjamin Staern nu ser det färdiga resultatet på scenen tycker han det känns magiskt.

– Det var svårt i början, jag visste inte vart det skulle ta vägen. Jag ville göra musik som tog sig in i publikens hjärta, in i mina vänners hjärtan. Det kan låta romantiskt, men jag är mer av en osentimental romantiker. Jag ville skriva något folkligt, men med stil och klass och det har varit en stor utmaning, men väldigt roligt och lustfyllt. Det känns som om opera är den totala konsten. Här finns text, musik, scenografi, ljud, ljus och mask. När allt går samman till ett, det är då det kan bli magi, säger Benjamin Staern.