Smärtsam humor i ”Allt faller”
"Allt faller" är inte vad du förväntar dig av ett underhållningsprogram på TV 4. Serien med Johan Rheborg och Jonas Gardell i ledande roller är en existentialistisk clownen gråter-komedi som på nutidstypiskt vis glider mellan fiktion och dokumentär. Premiär blir det den 10 januari och avsnitten sänds två i taget under fem torsdagar.
För att beskriva tv-serien kan man snegla mot den litterära genre som med Karl Ove Knausgård i spetsen gjort begreppet autofiktiv populärt på svenska kultursidor. Huvudrollsinnehavaren Johan Rehborg spelar inte sig själv utan "Johan" och Jonas Gardell är "Jonas".- Att gömma sig bakom namn var något man gjorde när man skrev teaterpjäser på 1800-talet, trots att alla fattade att det handlade om Ibsen själv och hans pappa. Vi gör vissa grejer som är drama och sen gör vi vissa grejer som är ren dokumentär där vi bara filmar oss själva och det inte finns något manus, säger Henrik Schyffert.
Han har regisserat "Allt faller" och dyker upp som sig själv i en biroll bredvid skådespelare som Marie Göranzon och Shima Niavarani. Stämningen i tv-serien är dämpad, närmast sorgsen, och skämten ligger alltid nära smärtgränsen.- Så har det bara blivit. Vi sålde in en mycket roligare tv-serie, men halvvägs genom inspelningen fick jag ringa TV 4 och säga att "det blir inte riktigt lika kul som vi trodde", säger Henrik Schyffert.
Trots det erbjuder "Allt faller" gott om möjligheter till gapflabb, men Henrik Schyffert dröjer i den tomhet som uppstår när skratten har tystnat. Manus har han skrivit tillsammans med Johan Rheborg och Jonas Gardell och som regissör har han tagit ett kliv tillbaka. Målet var att riva bort plastfolien mellan tv-tittarna och berättelsen.- Alla verktyg man kan använda för att få det att verka sant och relevant är tillåtna, säger han.
Händelserna i "Allt faller" är inte alltid självupplevda, men trion lånat friskt från sina egna och varandras erfarenheter. När seriens Johan går upp på scenen för att göra ståuppkomik samma dag som hans far har gått bort utspelar sig något som ligger nära upplevelser i Johan Rheborgs eget liv.- För mig är det svårt att titta på serien. Jag tänker på den som ett parallellt universum.
Det skulle ha kunnat vara så där, säger han.- I mitt liv var det så att dagen efter att min far dog skulle jag upp på scenen på Oscarsteatern och pumpa skratt. Det var en väldigt märklig känsla. Vi har inte första hand försökt få det roligt. Det är fult, som livet är.
